Göteborgs domkyrka

Göteborgs domkyrka ligger på Västra Hamngatan, mellan Kungsgatan och Kyrkogatan. Den är öppen för besök alla dagar. På svenskakyrkan.se/gbgdomkyrko kan du hitta aktuell information om gudstjänster, mässor, konserter och andra evenemang.

Göteborgs domkyrka är både stiftskyrka i Göteborgs stift och församlingskyrka i Domkyrkoförsamlingen i Göteborg. Den kallas vanligen för Göteborgs domkyrka, men namnet Gustavi domkyrka förekommer också. Det beror på att en föregångare till dagens domkyrkobyggnad invigdes på den här platsen år 1633 och fick sitt namn efter kung Gustav II Adolf som året innan avlidit på slagfältet i Lützen.

Tornet som utsiktsplats

Under sommaren är domkyrkans torn öppet för besökare som vill njuta av den vackra utsikten över Göteborg. Kom till tornet klockan 14 en tisdag, torsdag eller lördag.

För att nå upp till tornet tar man först hiss en bit och går sedan 151 steg upp i en trappa. Tornet är 52,85 meter högt.

Avgiften är 20 kronor för besökare som fyllt 12 år, besökare som är yngre än så går in gratis. Alla pengar går oavkortat till domkyrkoförsamlingens diakonala arbete i Göteborg.

Den fjärde kyrkan på platsen

Den nuvarande kyrkobyggnaden är den fjärde på samma plats. Allra först stod här en provisorisk kyrka av trä som kallades Brädekyrkian. Brädekyrkian, som stod klar 1621, var en av de allra första byggnader som uppfördes efter att kungen beslutat att staden Göteborg skulle anläggas.

Grundstenen för en permanent kyrka lades år 1626, och sju år senare var kyrkobyggnaden redo att tas i bruk. Kyrkan kallades på den här tiden inte för domkyrkan utan för stora kyrkan eller Gustavi kyrka, eftersom den inte var en domkyrka utan en vanlig stadskyrka. Det var först vid inrättningen av ett domkapitel år 1665 som den upphöjdes till domkyrka.

År 1721 brann domkyrkan, gymnasiet och över 200 bostadshus i området ned. Domkyrkans murar klarade sig dock och man kunde därför återställa byggnaden istället för att behöva bygga en helt ny kyrka från grunden. Redan 13 månader efter branden kunde huvudbyggnaden nyinvigas.

Den kyrka (”andra domkyrkan”) fick stå till år 1802 då den strax innan jul brann ned tillsammans med 179 bostadshus. Gravarna på kyrkogården blev så förstörda att man slutade använda den. År 1804 invigdes Nya Kyrkogården vid Stampen, som delvis inhägnats med hjälp av material från den raserade domkyrkomuren.

Branden var så allvarlig att domkyrkan inte gick att restaurera utan man nödgades uppföra en helt ny domkyrka på platsen. Denna domkyrka (”tredje domkyran”) invigdes på Heliga Trefaldighets dag år 1815.

Den uvarande Domkyrkan

Den domkyrka som idag står mellan Kungsgatan och Kyrkogatan i Göteborg ritades av arkitekt Carl Whilhem Carlberg och går i klassisk stil. Den är ungefär 60 meter x 38 meter, vilket innebär att den är något större än de två andra domkyrkor som föregick den på platsen. Långhuset är drygt 14 meter högt invändigt.

Som man kan förvänta sig av en kyrka i klassisk stil har domkyrkan en mycket stor huvudportal som inramas av fyra doriska kolonner. Dessa är tillverkade av skotsk sandstenen som höggs till i Göteborg efter att ha importerats från Aberdeen. Huvudfasaden mot väster har kolonner vars socklar består av lingulidsandsten från Kinnekulle medan själva kolonnerna är gjorda av importerad sandsten från skotska Newbiggin’ Quarry i Burntisland.

Domkyrkans yttermurar består av gult tegel av så kallad holländsk typ, vilket innebär att varje tegelsten är något mindre än en vanlig svensk tegelsten. På murarna sitter yttre prydnader i Flensburgssten, bland annat lister, frister och blinderingar.

Inredning och föremål

Domkyrkans inredning går i flera olika stilar, dock huvudsakligen klassicism och empir. Kyrkans inre känns ljus och luftig eftersom den i stora delar går i vitt. Det finns inte några vapenbilder på väggarna.

Ett exempel på klassicism i domkyrkans inredning är de joniska pilastrarna i korväggen. De består av röd marmor och är prydda med bladguld längst upp.

Empirstilens inverkan ser vi bland annat i att så många av inredningsdetaljerna i kyrkan går i vitt och bladguld. Det finns bland annat väggar, läktare, predikstol, väggur och en inglasad biskopsbänk som följer det här temat.

Den 150 cm höga dopfunten av brons går i romansk stil. Däckeln föreställer ett torn som kröns av en glob och ett kors, och på globen finns inskriptionen Crux Christi, spes mea.

Exempel på föremål som är äldre än kyrkobyggnaden

En del av inredningen och föremålen i domkyrkan har räddats från bränderna och är äldre än vad själva kyrkobyggnaden är. Det finns till exempel en oblatask i renässansstil som har årtalet 1634 inristat, en kalk från år 1679, silverljusstakar som skänktes år 1683 och en dopskål i silver som donerades till kyrkan år 1688.

Änglafigurerna på altaret tillhör den gamla altaruppsättningen och går i barockbetonad stil. De tillverkades på 1750-talet av skulptören Jacques Adrien Masreliez under ledning av den framstående Carl Hårleman.

Det vita vägguret med förgyllda lister är också äldre än kyrkobyggnaden. Det tillverkades av urmakare Olof Rising i Göteborg år 1751 och räddades undan branden år 1802. När den nya domkyrkan färdigställdes efter branden placerades vägguret vid södra långväggen mot Kungsgatan. I samband med en restaurering på 1950-talet flyttades vägguret till sin nuvarande plats vid södra tvärskeppets östra vägg, nära biskopsbänkens ingång. Vägguret har ett slagverk, men det brukar inte vara igång eftersom man vill undvika att störa verksamheterna i kyrkan.

Norra kapellet

Norra kapellet ligger på bottenvåningen i en nordlig tillbyggnad och används huvudsakligen för mindre gudstjänster. Här finns inte några kyrkbänkar utan man använder vanliga stolar istället.

Kapellet har både eget altare och egen orgel. Altaret står framför ett målat blyinfattat glasfönster tillverkat av Randi Fisher och Ralph Bergholtz år 1962. Kapellet pryds även av en bonad gjord av Sofia Widén.

Den gamla kyrkogården

Fram till branden år 1802 användes en kyrkogård som låg i anslutning till domkyrkan. Efter branden gjorde man om marken till ett torg (Kyrkotorget) men de begravda flyttades inte utan finns fortfarande kvar under torget. På korets östra sida sitter idag en minnestavla som erinra om detta med följande text:

Förutom de cirka 20 000 personer som begravdes på kyrkogården jordfästes ungefär 3 000 personer inne i kyrkan under perioden 1635 – 1802. Även detta bruk upphörde efter branden.

Den gamla begravningsplatsen låg inte bara i det som idag är inhägnad kyrkopark, utan även norr över där det idag står hus på adresserna Drottninggatan 43 och 44. När byggnadsarbeten genomfördes här på 1800-talet hittas flera lik i välbevarade kistor.